Dagen D
Tvp veckor drygt har gått sen 20 juli och jag ska försöka få ner här på bloggen hur jag upplevde denna dag som jag aldrig aldrig kommer glömma dagen då jag sprang ett marathon!!!
Ställde klockan på 7 så jag skulle äta lite eftersom vi skulle samlas runt 9:15 och börja springa runt 10
Jag åt två ägg och en banan och fick inte ner mer då jag inte älskar frukost ogillar äta tidigt!
Gick mot bilen och måste säga det var en konstig känsla att gå mot bilen som skulle föra mig mot den platsen jag skulle börja springa mitt marathon . Kusinen såg mig gående och stack it huvudet och sa lycka till!
Ny började jag bli lite nervös men var faktiskt mindre nervös än vad jag trodde jag skulle vara .
Strax innan 9 kördes jag till stan av mannen och det var en mäktig känsla att komma till startplatsen på stationen där mina marathonvänner stod.
Det sprangs på toa fram och tillbaka av många deltagare och jag gick en gång också ..
Det skulle bli en fin dag och det var redan jättevarmt fast klockan inte var 10.
Klockan blev 10 och vi började springa .. En del sprang i väg då fort så jag skrattade . De höll en fart som jag Max orkar i 3-4 km intervall . Men kände mig lugn jag skulle springa i min takt och detta skulle bli min utmaning . Vi var ett gäng i utmaningen som höll i hop från början .. Tillsammans med löpcoachen Daniel.
Jag ville känna länge att jag inte va trött och inte känslan vid ca 1 mil att man var trött ..
Redan vid Vättersnäs stod min första hejarklack med Heja johanna Skyltar. Jättekul överraskning ! Tack jenny med familj!!
Vi sprang vidare och hux flux hade vi passerat dryga milen!
Jag sprang vidare här lite ensam då mina löparkompisar stannade och tog nåt att äta lite snabbt.
Jag ville fortsätta eftersom benen kändes bra och fortsatte i min takt... Var nu på väg in på vistakullevägen.. Vägen jag sprungit hur många gånger som helst. Var strax vid rudenstams parti och funderade om Pappa kanske stod där eftersom han jobbade.
Jag ser då två barn komma springande det var två av mina brorsbarn som heja Johanna.
Och där framme står ett stort gäng!!
Pappa , bror med familj , faster med barn , farbror och flera vänner! Fina skyltar med heja Johanna!
Sprang förbi dem med ett stoooort leende!!
Solen sken och det var varmt.. Nu kom mina löparvänner ifatt mig. Vi sprang tillsammans och de sa vilka vänner och familj du har. De stöttar och peppar oss alla!
Vi sprang vidare... Nu runt landsjön en sträcka jag har lite blandade känslor inför. När jag tränar själv gillar jag sträckan men efter mitt tråkiga landsjönrunt lopp kändes det lite blandat .Men det gick fint och i backen gick vi och där uppe stod kollegan Hanna med son och hejade!
Strax var vi framme vid 2 mil.oj redan!
Här stod fler familjemedlemmar och vänner!! Underbar hejarklack !
. Och där skulle det fyllas på vätska mina flaskor var helt tomma. Någon skulle på toa och fylla på energi. Jag ville inget äta mer än lite nötter, vatten och en clementin .
Jag hade varit lite rädd att stanna eftersom benen kanske inte ville komma igång igen men det gick bra . Och jag började lite sakta att springa mot 3 mil .. Gick några meter och sprang lite .. Och gick igen.. Lite varför vet jag inte men det kändes bra... Sen såg jag bästa Tove och fina Olle utmed vägen ! Med fina skyltar och peppande ord!
Sprang vidare och mamma och Pappa körde förbi ..
mamma undrade hur det var..
- bra sa jag det känns bra sa jag med ett leende! Det kändes bra! Fick en kall dusch i ansiktet av vatten och några underbara hallon av min faster.
Mina löparvänner var nu bakom mig och nu började en riktig seg backe och vi bestämde att vi går upp och springer sen när vi är uppe. När jag springer länge får jag ont i ryggen då jag inte orkar hålla upp kroppen .. Började känna av den och fick stanna och räta upp ryggen men fortsatte .. Inte i 100m fart men det gick framåt.. Nu var det över 2mil så här långt hade jag inte sprungit innan coolt!
Tove och Olle kom farandes förbi med bilen med peppande musik och sa att jag såg pigg ut! Jag kände mig pigg fast jag längtade till nästa vätskepåfyllning.
Vi gick upp och sprang resten. Nu var vi nära påfyllning och mina ben gick lite då och då även på raksträcka hm...
Daniel peppande och sa nu är vi strax vid Tre och jag såg att vi närmade oss men kändes som jag inte kom fram dit fort nog ;)
Där framme står återigen mina underbara vänner och familj!
Jag dricker lite cola..
Nu är alltså 3 mil avklarat jag hade i min tanke trott styck hade hälften i kvar men det var ju fel! Härlig känsla när jag kom på styck kommit länge än jag trodde..hur kändes kroppen vid tre mil? Helt ok.. Ryggen som den brukar men ben och fötter inga problem !
Nu är det bara ett varv runt sjön kvar .alltså dryga 1 milen. Det hade jag ju fixat innan flera gånger.Men samtidigt har jag hört och läst att en mara börjar vid tre mil. Och oj vad rätt det var !
Nu började sista etappen kände jag.. De två km gick okej.. Det började jag att känna av att jag hållet på ett tag.. Vi gick lite längre och Daniel sa vid skylten där springer vi igen . Och det gjorde vi... Sen gick vi lite igen och drack och jag stanna rätta ut ryggen . Sa rätt som det var igen nu måste jag gå igen... Det kändes i benen helt klart! hejarklack Tove och Olle åkte förbi och sa nu bara 5 km kvar!
5 km som jag sprungit hur många gånger som helst kändes helt plötsligt som hur låååååååångt som helst . Mitt vatten va slut så jag fick dricka av Daniels. Han peppa och stötta . Men nu var benen tunga. 3 km kvar till hamnen och tänkte 3 km det är för långt . Ner mot Gränna var det nedför och varje Steg sved i benen. Nere på brahegatan var det trångt och vi gick lite och Daniel sa nu är det inte långt kvar ! Men set kändes som den längsta 1 km jag sprungit någonsin . Ner mot hamnen och Daniel sa vi är snart i mål . Varje steg ner mot hamnen kändes som 100 men jag såg ju för sjutton hamnen. Jag och löparkompis Heidi tog varandras händer och sprang mot mååååål!!! Jag kan nog minnas att jag tom hade ett leende! Jag hade klarat min utmaning!!!!
Familj och vänner stod och krama om mig!
Jag satte mig ner och tänkte .. Wow jag klarade det!! Jag klarade det!!
Efter var benen stela och jag gick väldigt stelt . Ha ha! Sen började jag må illa ..
En kräkning i bilen på väg hem och sedan var jag pigg igen!
På kvällen låg jag i soffan och bara log.. Rätt som det var började jag storgråta. Janne undrade vad som var fel.
-jag klarade det!! Jag klarade det!! Och jag har haft så många underbara vänner och familj som stöttat mig i dag sa jag . Jag är så stolt över mig själv!
Sen packade jag av bara farten. Morgonen 21 juli åkte jag och min semester till Spanien . På planet satt jag och tänkte .. Ni skulle bara veta vad jag gjorde i går
SPRANG 4,2mil!!
